Battle of the personal digital assistants?
With so much talk about AI going awry, perhaps we should think more of what is already around the corner. Very soon, if not already, our personal digital assistants will become ubiquitous and do all sorts of our administrative chores. One such, making appointments would be very handy indeed.
 
Finding an agreeable time-slot to meet other busy people can take quite a few emails back and forth. But what is the alternative unless the calendar is in the public domain, something most people will never want?
 
Perhaps we will see the battle of the personal digital assistants. You will simply ask your digital assistant to find a time that fulfils some specified criteria, such as before date so and so, or a time when you are already in the area, but not too close to a high-priority presentation or meeting. Already, most of the available information to such trade-offs in time and place are already available and easy to input. The next step would be a minor one in delegating to two digital assistants to sort it out.
 
So we will have digital assistants talking to each other in long loops. For sure, there is scope for interesting errors, both innocuous or serious. On the more light-hearted side, I wonder how Cortana will get along with Siri or with Alexa? Will we be better served by two different digital assistants that represents their clients faithfully without conflict of interest? Will there be a bias if Siri talks to Siri, based on some commercial algorithm? Perhaps a new area for the competition authorities to concern themselves with!

Idag skriver DN att jobbsituationen stadigt förbättras i utanförskapsområden. Samtidigt är en slutsats i arbetsmarkandsekonomiska rådets rapport att läget egentligen är långt värre än vad vi hittills trott. Utrikes födda är överrepresenterade bland de som jobbar viss eller deltid. Den mest skrämmande siffran var att endast 3 procent av kvinnor från Afrika är sysselsatta efter 5 år i Sverige. Det är en katastrofsiffra.

Jag har svårt att förstå statistiken i DN utifrån min egen forskning och arbetet i AER. Talar vi om två olika planeter? Jag misstänker att en delförklaring är att DN jämför utvecklingen från 1997-2015. Problemet med detta är att 1997 borde vara ett absolut lågvattenmärke för arbetslöshet i Sverige, precis innan ekonomin började ta fart igen. När man börjar på en låg nivå är det lättare att snabbt öka. Det säger dessvärre inget om att nyanlända flyktingar skulle kunna göra en motsvarande resa. Snarare talar i stort sett allt emot.

Statsminister Stefan Löven talade nyligen i Davos där eliterna samlas en gång om året. Han vill exportera den svenska välfärdsmodellen, som ett motmedel mot den populism vi ser öka i omvärlden, inte minst i USA och i delar av Europa. Det finns dock växande delar av den svenska modellen som vi absolut inte ska exportera: den allt mer dysfunktionella bostadsmarknaden, de dåliga skolresultaten samt polisens krympande närvaro där det begås brott. Framförallt är det allt mer klart att Sverige är bland de sämsta i klassen på att integrera nyanlända på arbetsmarknaden.

Makroekonomiska indikatorer ger ett falskt sken av att det går bra för ekonomin och samhället. Under ytan är det dock illa ställt. Den svenska modellen är steg-för-steg på väg mot en mycket värre kris än under 1990-talet, ett tema jag utvecklar i min bok Digitalization, Immigration and the Welfare State, nu publicerad av Edward Elgar. Visserligen genomfördes flera år av smärtsamma besparingar under 1990-talet men därmed lades grunden för budgetdisciplin och en stark återhämtning. Den så kallade Lindbeck-kommissionen nådde med sina många rekommendationer exceptionellt genomslag i samhällsekonomin. Inte alla men fler än hälften av förslagen blev verklighet. Sveriges ekonomiska situation var då svår med stigande statsskuld och arbetslöshet, men det fanns en bred politisk enighet om att 1980-talskalaset hade spårat ur och kommit till vägs ände. I dag saknas en sådan enighet. Istället käbblas det i riksdagen om vem som får tala med vem.

I nästan alla dimensioner som bidrog till Lindbeck-kommissionens framgång finns det avgörande skillnader jämfört med dagens situation (se tabellen). En sådan är att regeringen inte ”äger” den fråga som kan underlätta omställningen – att flyktningar får arbete. Det gör istället arbetsmarknadens parter. Och när det gäller välfärden är det kommunerna som förväntas göra jobbet – eventuellt med någon ersättning från staten.

I boken beskriver jag de krafter som sliter sönder välfärdsstaten inifrån. Vi har redan en tudelning på den svenska arbetsmarknaden och den är på väg att bli ännu större. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda är ca 30 procentenheter (år 2013). På en sida står de som är etablerade på arbetsmarknaden (insiders) och på andra sidan står de med låg utbildning. Tidigare var gruppen lågutbildade relativt liten, men efter att Sverige har tagit emot tre gånger fler flyktningar per capita än Tyskland, är skillnaden nu stor. För många som vill arbeta och göra rätt för sig är det svårt att komma in på den reguljära arbetsmarknaden.

Digitaliseringen är förvisso inte lika dramatisk på kort sikt men de långsiktiga effekterna kommer att bli desto större. Den omfattande automatiseringen av arbete gör det allt svårare att upprätthålla höga inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Den så kallade delningsekonomin är på snabb framväxt och innebär att man kringgår kollektivavtalen. Utvecklingen borde ge ett ökat behov av trygghet för människor, men i nya former. Det finns förvisso undantag men många fackföreningar biter sig fast vid det gamla. Men fortsätter utveckling mot ett allt mer digitaliserat samhälle blir det allt svårare att upprätthålla kollektivavtalens legitimitet.

Den omfattande invandringen vore ett svårt men inte oöverstigligt problem på en fri arbetsmarknad. Den skulle kunna varit en positiv kraft och bidra till framåtanda. För den svenska modellen blir kombinationen av bland världens högsta lägsta-löner och en omfattande automatisering istället en perfekt storm. I Sverige väcks nu krafter till liv som välfärdsstaten hittills har visat sig oförmögen att hantera. Det är lite av ödets ironi att Lindbeck-kommissionens rekommendationer för att göra arbetsmarknaden mer flexibel var ett av de områden där politikerna inte orkade – eller ville – genomföra reformer, och som förvärrar dagens kris. Ett annat var bostadsmarknaden.

Det är inte bara stigande välfärdsutgifter och polarisering som hotar den svenska modellen. Tilliten har hittills varit en svensk paradgren men frågan är hur länge den kan bestå när laglöshet exploderar i utanförskapsområden. Polisen har redan identifierat 53 särskilt utsatta områden där staten har abdikerat sin nattväktarroll och tillåter gäng att styra. I Malmö brinner bilar och mord sker på öppna gator. Det hela blir inte bättre av att poliserna är få till antal jämfört med andra länder. I en av fyra kommuner finns inte en enda polis. Därtill är Polisen demoraliserad efter en klumpigt genomförd omorganisation. Kravallerna i Husby 2013 borde ha varit en varningsklocka men verkar bortglömda. När utanförskapsområden kokar över nästa gång kan svenska politiker inte längre vara överraskade.

Den svenska modellen står inför ett avgörande vägskäl för klara välfärden och hålla ihop samhället. Om detta skriver jag i min bok.

We will see much more automated advice in the years ahead in a whole range of areas, all from financial services to health and medicine. A key question in all of these is how to achieve trust. Perhaps we double check medical conditions but by and large we trust doctors with our health. Maybe we trust financial advice considerably less, but many people still find it comforting to speak to a real person. A robot psychiatrist might work far into the future, but for now humans are still preferred in many service areas.

So what steps do programmers need to consider to improve the trust we place in automated advice?

Having worked in a central bank for many years, I have seen the distrust with which forecasts from technical models are viewed. I believe the mechanism with robo-advice is the same. Black boxes, no matter how sophisticated, are viewed with suspicion. Advice that we do not understand is discounted, even if phrased in simple words.

The other day I was driving my car to work and the iPhone prompted me that there was unusually heavy traffic. That is vague enough to satisfy even the most suspect astrology forecast. But in addition, it also specified that the trip would take 1 hr and 13 minutes, about half an hour longer than usual. This was a wonderfully precise estimate. But I did not believe it!

Let's come back to accuracy of that number in a few moments. The reason I did not trust it was that it was such a large deviation from my expectation; also, the combination with the "unusually heavy traffic" seemed too generic. What information was it based on?

I think for me to trust the time estimate, the program should have given me some reasons for the heavy congestions. For example, an accident on road x, a trade show in town or even pictures of slow moving traffic. Any kind of information that substantiated the claim.

Had I known about the traffic situation, I would have parked my car before Stockholm and taken the bus instead.

And, you guessed it, the time estimate was fairly good! But I still do not know if it was a lucky guess or based on solid method! Maybe try again tomorrow...

​In an op-ed, I argue that the combination of inadequate digital skills in the working combination is an obstacle for productivity growth, in Sweden made worse by deteriorating educational outcomes. http://www.di.se/nyheter/marten-blix-flera-hot-mot-produktiviteten/

In a forthcoming book to be published by Edward Elgar (Jan 2017), I discuss challenges for the welfare state:

The angst of jobs and society being taken over by machines has received much attention. Less attention has been devoted to what digitalization means for more pressing questions affecting our daily lives: What are the implications for the modern welfare state? Will the government’s ability to collect revenue and finance welfare services be affected?
 
The Swedish welfare state finds itself in the middle of two major upheavals: The impact of technology and immigration. Having taken in more refugees per capita than most other countries, the pillars of the welfare state are being shaken. Digital technologies are set to strengthen already existing trends towards job and wage polarization. A central ingredient for all persons in the labor market, including the immigrants, is for developments in skills to keep pace with technology. Platform-based labor market could also help by opening a vast range of new work opportunities.
 
In this book, I ask what these trends imply for the Swedish welfare state. The issues are common to other OECD countries. However, in Sweden they are more pronounced due to the rigidity of the labor market and the comprehensiveness of tax-financed welfare services. Increasing costs from immigration and rising inequality could further reduce the willingness to pay high taxes and erode support for redistribution. To leave the challenges unaddressed will herald much more drastic changes down the road. There are already signs of tensions and there is a risk that the social contract could crack. 

Virtually all net job growth in the US during 2005-2015 comes from alternative employment. This from a new paper by Lawrence Katz and Alan Krueger.

Alternative work are all forms of non-standard employment, on demand work and the gig economy. A sign of how the labor market is shifting.

Studies by the OECD point to non-standard work accounting for 60 percent of all new jobs from 1990-2013 and 50 percent if the years of the financial crisis are excluded. In OECD as a whole, about 1/3 of all employment is non-standard.

My research agenda with digitalization is continuing but is shifting focus from the economy as a whole to what it means for the future of the welfare state. The work is planned as a book in English and aimed for an international audience.
 
A brief description of my research agenda is as follows. The welfare state has managed to reinvent itself in the last decades but is now faced with the twin challenges of a large number of low skilled immigrants as well as the effects of digitalization changing the nature of work and putting pressure on tax bases. The challenges come on top of already high taxes in Sweden and other welfare states, with further spending pressures from aging populations.
 
The book will explore what these challenges mean for social welfare states characterized by high taxes, extensive public welfare services and a labor market with large collective bargaining agreements that cover virtually the whole economy. The main perspective is on Sweden but will the issues are also relevant for other Scandinavian countries and for Northern European countries, especially Germany and the UK.
 
The welfare state has proved remarkably resilient despite increased globalization and international competition. Similar to to the bumble bee that should not be able to fly, the Swedish economy has performed well and is one of the few countries with low public debt and sustainable public finances even after the global financial crisis in 2007-09.
 
The welfare state has survived the last decades through a combination of reforms, but digitalization now presents a new form of challenge that will yet again require a transformation. Government revenue from tax on labor may be under pressures as tax bases become more mobile, resulting in additional strain on financing public welfare over and above that stemming from aging populations. There are also changes brought about by the rise of the sharing/gig economy with more temporary work, self-employment, such as work in the cloud and automation of also tasks requiring high skill. Moreover, rising consumer surplus from productivity growth and quality may reduce incentives to work as living standards are already high.

For employees, age-old issues about monitoring at work are coming into a new light. It is now possible to monitor and survey employees to a degree hitherto impossible. More specifically, digital tools can provide data about performance, health, anxiety, and other issues, 24/7. For example, reports have highlighted working conditions at Amazon where employee performance is monitored and assessed continuously in real time; see for example O’Connor (2013) and Kantor and Streitfeld (2015). An editorial in the Financial Times (August 17, 2015) posits that white-collar workers at Amazon choose to work in the competitive environment it embodies in exchange for the potential monetary rewards for those who succeed or the experience that might help open other job opportunities in the labor market. Sandbu (2015b), also writing in the Financial Times, points out that the argument about being free to leave hinges on such practices not becoming the common standard elsewhere. Of course, employee monitoring has always been a feature of competitive workplaces, including banks, law firms, and other workplaces where high pay and benefits accrue to those who make the grade. Sales forces, logistics professionals, and other sales-oriented professions have a long tradition of being measured on performance, since measurement has been easy and is directly related to performance.

Digital monitoring, however, can take surveillance to a new – and potentially problematic – level. Notably, when employees wear digital devices throughout the day, employers can become privy to their levels of anxiety, sleep deprivation, and other factors that may affect performance; see for example O’Connor (2015c), Scheiber (2015) and the Economist (2015h). In an experiment, 31 employees at the firm Profusion volunteered to wear fitbits for ten days. The data generated made it possible to divide the employees into various categories (such as “busy and coping” and “irritated and unsettled”); see O’Connor (2015c). How much of this will be voluntary and what invasions of privacy are we prepared to accept? While the practices mainly come from American companies, the tools thus developed are beginning to be used in many places. In Sweden, municipalities have used the Paragå system in smart phones to detect fraud or inefficiencies; see Eriksson (2015). For countries in Europe with other traditions in law and privacy issues, the questions raised should concern everyone: employees, firms, unions, and employers’ organizations alike. The boundaries between work and leisure have become more blurred with the use of smart phones and email and digital tools are now taking these issues to another level.
​
References:
The Economist (2015h). “Digital Taylorism.” The Economist. September 12.
Eriksson, Thord (2015). ”GPS-system avslöjar fusk i hemtjänsten” Dagens Samhälle. September 24.
O’Connor, Sarah (2015c). “The new frontier of staff surveillance.” Financial Times. June 9.
O’Connor, Sarah (2013). “Amazon unpacked.” Financial Times. February 8.
Kantor, Jodi and David Streitfeld (2015). “Inside Amazon: Wrestling Big Ideas in a Bruising Workplace.” New York Times, August 15.
Sandbu, Martin (2015b). “Free Lunch: Amazon agonies.” Financial Times. August 18.
Scheiber, Noam (2015). “A ‘kinder’ office is often sought, but rarely found.” International New York Times. 19 August.
Streitfeld, David (2015a). “Data-Crunching Is Coming to Help Your Boss Manage Your Time.” New York Times, August 17.

Offentlig verksamhet samlar stora mängder data för en rad olika ändamål, såsom övervakning, skatteuppbörd etc. Endast en del av denna data är kostnadsfri; det mest är endast tillgängligt för en avgift eller inte alls, antingen av integritetsskäl eller på grund av att den lagras i analog form. Fördelarna med vissa uppgifter kan vara betydande, till exempel information om geografi och kartor, historisk information, och konst.
 
Prissättning av data är ibland ett hinder för att den ska kunna utnyttjas. I många länder tar offentliga myndigheter ut betydande avgifter, som t.ex. statistikbyråer. Koski (2011) använder data på 15 länder under perioden 2000-2007, bland annat stora EU-länder, Sverige och USA, för att uppskatta effekterna av prissättningen. Resultatet är att fritt tillgängliga uppgifter eller uppgifter som debiteras till marginalkostnad är förknippat med 15 procent starkare tillväxt för företag; effekterna är särskilt påtaglig för små och medelstora företag. I Danmark fann en studie att en fri och obegränsad tillgång till adresser genererar högt mervärde och fördelarna tillfaller cirka 30 procent till den offentliga sektorn och 70 procent till den privata sektorn; se Danish Enterprise (2010).
 
Värdet av dessa data betonas också i Vickery (2011) för Europeiska unionen som helhet och beräknas uppgå till cirka €27 miljarder. Även om det finns en viss osäkerhet om hur mycket marknaden och tjänster för data skulle växa, de flesta uppskattningar pekar på avsevärda fördelar; se även SOU (2014b).
 
Det finns flera hinder för att dra nytta av data. Förvisso kan en del data innehålla känslig information som inte ska spridas. Även när sådan data anonymiseras kan det ändå vara möjligt att identifiera individer genom att samköra information mellan flera källor. Dessa problem är verkliga och måste hanteras, men håller inte som argument för att inte göra någonting och ska vägas mot de fördelar som uppstår för allmänheten och företag. Till exempel, kan digitala kartor och information om kollektivtrafik och trafik hjälpa pendlare och turister. Stockholms Handelskammare har gjort gällande att denna och andra data bör vara tillgängliga i elektroniskt format på liten eller ingen kostnad med tydlig redovisning av datakällor; se Stockholms Handelskammare (2014).
 
Referenser:
Danish Enterprise (2010). “The Value of Danish Address Data.” Danish Enterprise and Construction Authority. July 2010.

Koski, Heli (2011). “Does Marginal Cost Pricing of Public Sector Information Spur Firm Growth?” The Research Institute of the Finnish Economy, Discussion Papers No. 1260, September 2011.

SOU (2014b). Ett steg vidare – nya regler och åtgärder för att främja vidareutnyttjande av handlingar. Betänkande av PSI-utredningen, SOU 2014:10, Stockholm: Fritzes.
 
Stockholms Handelskammare (2014). Remissvar avseende betänkandet ‘Ett steg vidare – nya regler och åtgärder för att främja vidareuttnyttjande av handlingar (dnr S2014/1992/SFÖ)’, 15 August.

Vickery, Graham (2011). “Review of Recent Studies on PSI-Use and Related Market Developments.” manuscript, Information Economics, Paris.